Det var avsevärt svårare att rangordna de fem riktigt bra spelen jag spelat i år än jag trodde. Jag har gått igenom argument i huvudet och inser att listan skulle kunna ha vilket spel på vilken plats som helst, och jag skulle köpa det. Därför går man tillslut till det rent subjektiva och dömer efter vad som fastnat mest på min skärm. Vissa fick bara en genomspelning, andra spelar jag fortfarande febrilt, vilket får mig att fundera. När jag tänker efter så känns det som att GOTY 2011 lär mig något om mig själv som spelare. Listan har redan ett tydligt mönster. Men vi börjar med nummer fem.
Årets 5:e bästa spel 2011:
Portal 2
Barnslig fascination är ett ord jag tycker väl beskriver vad man känner inför den ibland hjärnknytande pusselfysiken i Portal 2. Man ler med hela ansiktet när man kommer på en skruvad lösning med portalerna och känner sig genuint smart, vilket är ett lysande bevis för Valves skicklighet. Deras sätt att leda spelaren och samtidigt vara helt osynlig är näst intill unik inom spelvärlden. Allvarligt talat så undrar jag om inte vissa lösningar jag kom fram till var helt mina egna och inte ens påtänkta av utvecklarna.
Som om inte det vore nog, så är Portal 2 nästan helt unikt i en annan aspekt, och det är förmågan att få mig att skratta. Gapskratta, till och med. När J.K Simmons levererar Cave Johnsons utomordentligt roliga repliker satt jag ibland och quickloadade fyra eller fem gånger i rad för att höra de igen. Stephen Merchant i all ära så tycker jag faktiskt Simmons är strået vassare här. Han har en komisk timing i sin röst som fyller karaktären Cave Johnson med liv.
”For this next test we put nanoparticles in the gel. In layman’s terms, that’s a billion little gizmos that are gonna travel into your bloodstream and pump experimental genes and RNA molecules and so forth into your tumours. Now maybe you don’t have any tumours. Well don’t worry, if you sat on a folding chair in the lobby and weren’t wearing lead underpants we took care of that too.”
Tillsammans med grafik och kontroll som är nästan oklanderlig så borde Portal 2 kanske hamna högre upp, men där tänker jag stoppa saker som ligger mig lite närmare om hjärtat. Så det så.
Idag har följande bloggar skrivit om årets 5:e bästa spel: Spelkriget, Vill vara gamer, Spelkänsla, Aftonstjaerna, Midnite Gamer, Sätrapöjk, Sätrapöjk, Peter Ahonen, Megazine, Kraid, Zejho, Mediabloggen, Spelföräldrarna, EmmyZ
Peter Ahonen 
[…] Idag har följande bloggar skrivit om årets 5:e bästa spel: Spelkriget, Vill vara gamer, Spelkänsla, Aftonstjaerna, Midnite Gamer, Sätrapöjk, Sätrapöjk, Peter Ahonen […]
Kul sammanträffande att jag spelade igenom Portal 2 i co-op nu under helgen. Lika fantastiskt som det första om inte bättre.
Bra val! 😀 Dock tycker jag spelet borde ha en liten högre position! Ska bli kul o se vad som är bättre än Portal 2!
Ja det är ju det där med spel som verkligen fångat en. Samtliga kommande titlar har jag spelat mer och fått ut mer nöje av, och de är lika välgjorda som Portal 2 allihopa. Portal 2 var en engångsspelning med mycket nöje liksom.
[…] bästa spel: Spelkriget, Vill vara gamer, Spelkänsla, Aftonstjaerna, Midnite Gamer, Sätrapöjk, Peter Ahonen, Megazine, Kraid, Zejho, Mediabloggen, Spelföräldrarna, EmmyZ Dela det här:Like this:GillaBli […]
Skönt att se när någon kan gilla Portal 2 med lite rim och reson. 🙂 Brukar vara ”bästa nånsin” eller ”ger mig inget” annars, hehe.
Tack! Har bekanta som hyllar det till skyarna precis som du säger. Jag förstår verkligen varför, det är ju ett nästan perfekt spel. Men det är något som saknas och det är väldigt svårt att sätta fingret på vad. Efter en lång funderare undrar jag om det inte är att Portal 2:s ambitioner som spel var för små på något sätt. Tekniskt underverk med portaler osv, men… nä jag vet inte. För litet någonstans för att nå min personliga topp.